Det blågula glashuset

Strukturell diskriminering i Sverige

Särskild utredare Paul Lappalainen och sekreterare
Marcus Lundgren.
Presskonferens i Rosenbad den 13 juni 2005

Av Anna Tienhaara

Utredningen har tre uppgifter: redovisa den kunskap som finns om strukturell diskriminering p.g.a. etnisk eller religiös tillhörighet i Sverige, redovisa kunskap om och åtgärder mot strukturell diskriminering i andra länder och föreslå åtgärder för att motverka strukturell diskriminering samt åtgärder för att fylla kunskapsluckor.
Enligt direktiven ska utredarens arbete i första hand inriktas på sju samhällsområden: arbetsmarknaden, bostadsmarknaden, massmedier, det politiska systemet, rättsväsendet, utbildningsväsendet och välfärdstjänster som t.ex. socialtjänst och hälso- och sjukvård.
I Sverige finns en förnekelse av det faktum att vi inte är fria från rasism, vi har en historia med strukturell diskriminering och rasism i Sverige, t.ex. samer och romer.
I massmedia och politik ses invandrare som hot och problem, man skapar en klyfta mellan "vi" och "de andra". Forskningen har visat att den strukturella diskrimineringen är avgörande för exkluderingen vid inträdet till arbetsmarknaden och för invandrarens underordning i arbetslivet.
Den första slutsats Paul Lappalainen drar är att strukturell diskriminering på grund av etnisk tillhörighet eller religion kan drabba personer med utländsk bakgrund på alla sju redovisade samhällsområden och i flera (o)lika situationer.
Strukturell diskriminering skapar en systematisk över- och underordning mellan ("vita") svenskar och rasifierade människor, främst invandrare. Detta visar sig både i konkreta situationer som t.ex. vid rekrytering, men också generella i livsvillkor, i samhällets organisering, t.ex. den etniska arbetsdelningen, i fördelningen av materiella, politiska och sociala resurser.
Från relevanta åtgärder i andra länder har man förstått att ett viktigt steg för ett effektivare antidiskrimineringsarbete har varit att diskrimineringsfrågorna först erkändes och fokuserades och därefter kombinerades detta med ett tydligt proaktivt främjande av jämlikhet.
Paul Lappalainen kommer fram till att det finns tre viktiga faktorer som har samspelat med varandra vid utvecklingen av ett effektivt arbete mot diskriminering i andra länder. Dessa faktorer är:
- ett tydligt politiskt ledarskap i arbetet mot diskriminering
- en stark folkrörelse mot rasism och diskriminering
- lagar och andra åtgärder mot diskriminering som är inriktade på att ändra beteenden
Han föreslår att ett krav på handlingsplaner mot diskriminering införs för alla statliga myndigheter och att man utreder samhällskostnaden för diskriminering.
Etnisk statistik, en enkel måttstock skulle t ex kunna användas om de anställda är födda i Sverige, EU eller utanför EU. Antidiskrimineringspolicy för regeringens banktillgångar som innebär att tillgångarna kommer att flyttas från banker som diskriminerar.
Det är också viktigt att lämna rekommendationer till kommuner och landsting därför att lokalpolitiken har en nyckelroll i det offentligas inflytande över vardagen.
Hans slutsats är att strukturell diskriminering motverkas mest effektivt inom ramen för en samlad lag och tillsyn. Paul Lappalainen föreslår att ett forskningsinstitut med inriktning på strukturell diskriminering instiftas.

Tillbaka